Spännande saker!
Religion, skattjakt och vidskepelse.
Det är ”fint” att vara religiös i Filippinerna. De flesta berömmer sig för att vara gudfruktiga och rättrogna oavsett om de är katoliker, protestanter eller mormoner.
Till vardags är de varken bättre eller sämre än ogudaktiga som jag.
Samtidigt som de tror på kyrkan säger de att ”gamla traditioner ska man inte förakta” när jag frågar varför alla har en habak och varför man frågar ”the local doctor” om råd i en massa frågor, även av religiös natur. Ibland frågar jag ”var står detta i bibeln?” skrattar man bara.
Vi måste fälla ett stort träd på tomten, det blockerade havsutsikten. Trädet var en togas, en sorts hardwood. Eftersom det bodde en ”white lady” i trädet måste doktorn läsa över trädet och be ladyn flytta någon annanstans, annars skulle hon kanske hemsöka vårt hus. Vi for till doktorn för att be om hjälp med trädet och förnya våra habakar. Efter en stund prat diskuterade vi skattjakt och doktorn berättade om en skatt som fanns i närheten. Vi gick dit och tittade på en sänka med en tre meter djup vattenfylld grop i mitten.
Det började för ett par år sedan med att de hittade ett tecken på marken, en bit av en jättesnäcka. Biten vägde säkert 4 kg och var bara en fjärdedel av ena skalhalvan. Först grävde de för hand, men senare tog de hjälp av en grävmaskin. Bara det är konstigt, en grävare kostar en årslön för en veckas grävjobb. Grävaren hittade en gjuten betonglåda och de försökte ta sig igenom locket. Tyvärr blev en granne avundsjuk och rapporterade till myndigheterna som stoppade grävaren. Alla skatter som finns djupare än tre meter tillfaller staten. Dessutom var det en annan ägare till marken. Något senare försökte tre män forcera betongen men plötsligt sipprade giftig gas ut och alla tre dog! Därefter har inga nya försök gjorts att bärga ”skatten”.
De har inte hittat någon sidoingång. Den kan i och för sig ligga rätt långt bort. Ingen vet vad som är nedgrävt men det är inte äldre än 1920, av betongen att döma. I området har funnits flera anledningar att gräva ner saker pga oroligheter. Eftersom lådan verkar bastant kan man misstänka militären, antingen den filippinska, amerikanska eller den japanska. Giftet kan vara ett skydd av skatten men det kan också vara ett tecken på att det är överblivna vapen som grävts ner. Inte kul att gräva upp ett förråd av rostiga gasminor…
Ferdinand Marcos, den forne diktatorn, beräknas ha grävt upp motsvarande 50 miljarder SEK under sin tid. Han stoppade allt i egen ficka och gav lite till Imelda för att köpa skor…
När hans styrkor hittade stora skatter lät han helt enkelt avrätta alla inblandade så att ingen kunde skvallra.
Doktorn läste över trädet, ladyn flyttade och vi fällde trädet. Flera grannar sa att det fanns en skatt under trädet. Eftersom vi hade en grävare på plats tog han ett par tag med skopan men tyvärr hittade han ingen skatt.
Bevisligen finns det mycket skatter nedgrävda eftersom det görs fynd hela tiden. Några stora tillgångar har också ”försvunnit” på oklart sätt och misstänks vara nedgrävt. Inte minst japanerna som var flitiga samlare under ockupationen har grävt ner mycket, eftersom de inte fick behålla något alls om generalerna fick vetskap om rikedomarna.
Om jag har tråkigt kan jag alltid gå på skattjakt!
Hur kul är det att bli stämd?
En rättshistoria.
Resten av familjen blev inte frikända!
Slutsatsen så här långt: Rättvisa handlar mer om politik än juridik.
PS. Jag kanske ska tillägg att jag aldrig har sett tjejen ifråga!DS
Den filippinska strafflagen är rätt lika den svenska men med några viktiga undantag. Rättssystemet har spanska rötter medan vårt har romersk rätt som ursprung. Jämställdheten är det si och så med och straffskalorna är väl tilltagna. En gift man kan inte fällas för våldtäkt på sin fru, det är hennes skyldighet att ”ställa upp”. Skilsmässor finns inte i lagen, dvs det går inte att skilja sig. Istället betalar man ett fett arvode till en advokat som hittar ett formellt fel vid vigseln och rätten kan förklara äktenskapet som ogiltigt (anullment).Om jag skulle ertappas med illegal virkeshantering börjar straffskalan med 17 års fängelse och slutar med dödsstraff!
I december 2005 stötte Myras syster och man (Meme och Japheth) ihop med Japheths tidigare flickvän. Tjejen som tydligen är extremt svartsjuk, skrek en massa oförskämdheter. Någon vecka senare hände samma sak med Myra, tjejen skrek och levde om på en livsmedelsaffär.
Myras rättrogna mamma anmälde händelserna till Barangay Hall, den lägsta instansen. Ett möte sattes ut, men motparten dök inte upp. Samma sak hände två gånger till, en gång skickade hon en farbror. Myras mamma pratade med polischefen men inget hände. Tre veckor senare stämde tjejen Meme, Japheth, Myra, Myras mamma och mig för samma sak, dvs grave slander, eller grovt förtal på svenska!
Anfall är bästa försvar tänkte hon tydligen…
Vi var tvungna att anlita en advokat, formalia är mycket viktigt och det är svårt att klara det själv. Advokaten skrev ett counteraffidavit som vi fick gå ed på inför åklagaren.
Så långt var allt normalt men sedan visade det sig att åklagaren var hur partisk som helst!
Jag blev frikänd eftersom jag var 10km från brottsplatsen och hade 12-14 jobbare runt mig som vittnen. Dessutom kunde tjejen och hennes vittnen inte beskriva hur jag såg ut och inget neutralt vittne hade sett mig. Enligt tjejen och hennes vittnen skulle jag ha sagt ” You no wonder, stop quarrel my wife, you look like a hostess, a walk by night girl”.
Alla tre vittnen kom ihåg den exakta ordalydelsen en månad efter händelsen. Dessutom är deras engelska språkkunskaper rätt begränsade. Jag påpekade för åklagaren att en hostess är en flygvärdinna eller liknande, dvs närmast en komplimang, men hon sa att det är samma sak som hora i filippinerna.
Resten av familjen blev inte frikända!
Myras mamma som var 80 km från platsen antogs ha kört extremt snabbt tillbaka och rusat in på affären och förtalat tjejen. Att Myras mamma är en varmt religiös fyrabarnsmor som färdades i en gammal lastbil tillmättes ingen betydelse, det var fysiskt möjligt för henne att hinna tillbaka!
Myra, Meme och Japheth saknade motiv för att smäda tjejen medan hon har all anledning att vara svartsjuk.
Åklagaren ägnar flera dagar åt att försöka bevisa att Memes rätta namn är Flora mae istället för Florane som det står i passet och födelseattesten. Hon hittade en skolbok där Meme kallades Floramae och föredrog att tro på skolboken. Till saken hör att alla i filippinerna har flera nicknames. Myra heter Meraluna men kallas Myra, Tata eller Ta. Jag kallas Sir Hans eller brother Hans men aldrig bara Hans.
Varför åklagaren vill bevisa att Florane heter FloraMae är en gåta, det har inget med fallet att göra och Meme har aldrig förnekat att hon använder alla namnen till vardags.
I sin resolution på 63 sidor hinner åklagaren med flera skönlitterära citat och berättar om sin egen barndom, något som knappast har med fallet att göra.
Det är inte bara åklagaren som är knäpp, vår advokat broderar ut texten på ett sätt som gör att man knappt förstår vad saken gäller.
Familjen tvingades betala borgen på 900SEK var för att få stanna på fri fot. Rättegången beräknas ske om 18 månader.
Under processen sökte polisen mig för att delge mig en handling. De kom till vårt hem två gånger trots att de fick veta att jag var bortrest. Tredje gången kom de 06:00 söndag morgon. Myras pappa sa att jag sov och de väntade en halvtimme, sedan väcktes jag. Fyra poliser, varav två beväpnade och två i uniform väntade. Utanför grinden stod polisbilen. De bad mig läsa en handling och skriva på att jag mottagit den. Jag läste papperet och insåg att det var motparten som bett polisen överlämna handlingen. När jag frågade om de hade order att besöka mig nekade de. De erkände att motparten hade bett dem. Jag blev förbannad och bad dem lämna tomten och ta med sig handlingen. Trots detta stannade de i 20 minuter och argumenterade för att få påskriften!
Jag skrev genast ut en klagoskrift riktad till polischefen och for till polisstationen där jag lämnade klagomålet till vakthavande officer. Jag bad honom att inte öppna brevet eftersom det rörde sig om ett klagomål mot polisen. Han sa att polischefen var hemma, det var ju söndag. En timme senare ringde polischefen och var hur len i truten som helst, allt var ett misstag av okunniga polismän som agerade utan hans vetskap. Vi hade ett möte där han bad om ursäkt tjugo gånger, typ. Han ville absolut inte ha något klagomål, polisen i Escalante har flera år i rad fått utmärkelsen ”Bästa poliskåren i Filippinerna”.
Innan jag for hem till Sverige hade familjen ett möte med Mayor Maymay Barcelona, högsta hönset på kommunen. Eftersom han var principal sponsor på vårt bröllop ser han mig som en gudson och måste hjälpa till. Han lovade att utnyttja sina kontakter inom rättsväsendet för att hjälpa oss. Det är som att ringa kommunalrådet och be honom beordra domaren i tingsrätten att ha en viss åsikt i en kommande rättegång!
Vi får se vart den fortsatta processen bär, ingen vet.
En vän till oss som är polis och ansvarar för vapentillstånden för polismännen frågade om jag ville ha ett vapen för att skydda mig. Jag sa att jag saknar licens men han förklarade att det gjorde inget, det var han som bestämde. Om jag skulle få en anmälan för olaga vapeninnehav skulle han helt enkelt avskriva ärendet.
Eftersom den svartsjuka tjejen och hennes vittnen vittnade falskt under ed borde ingen tro på resten av deras utsagor när det gäller resten av familjen men åklagaren skriver att bara för att de ljög om mig är det inte säkert att de ljuger om resten. En poäng är att om det här leder till rättegång är det samma domare som de har ljugit under ed för.
Dessutom har de nu fått min räkning på advokatkostnader och förlorad inkomst, och blir stämda för mened.
Slutsatsen så här långt: Rättvisa handlar mer om politik än juridik.
PS. Jag kanske ska tillägg att jag aldrig har sett tjejen ifråga!DS
Det är kul att bygga!
Om att bygga hus i Filippinerna.
Elsystem.
Philippine substandard.
Arbetskraften.
Verktyg och maskiner.
Design.
Kulturkrockar.
Medan jag var i Escalante och byggde huset var jag fullt upptagen med att lösa diverse problem som uppstod. Senare, när jag var tillbaka i Sverige, tänkte jag efter lite mer och konstaterade att det är ju helt otroligt! Att åka till andra sidan jordklotet och bygga ett riktigt hus och ett gästhus i bambu på fem månader. Allt är möjligt bara man bestämmer sig! Dessutom är det som Anders, en av mina vänner, säger: Man är alltid lycklig när man håller på och bygger någonting.
Om jag fått bestämma hade vi byggt ett fräckt hus i bambu, men Myra var väldigt bestämd.
Ett riktigt hus byggs i betong. Nu när jag har lärt mig hur många olika kryp det finns som gärna äter upp huset håller jag med henne.
För ett år sedan hittade vi en bra arkitekt som ritade huset (CAD!) och som fick uppdraget att vara supervisor under byggtiden. Han ritade först ett för filippinskt hus, men sedan vi blandat in lite spanska idéer blev det bra. Kvaliteten är helt OK, huset ska tåla 7,0 på Richterskalan och Signal # 4 på tyfonskalan utan att ramla ihop.
Självklart går det att bygga ett billigt hus i betong, men det var lika bra att göra allt riktigt på en gång.
Byggmetoden är ungefär som i Spanien, betongpelare och betongbalkar som platsgjuts. Sedan väggar i betonghålsten som putsas. Alla golv har klinker och badrummen är kaklade. Till takutsprång och innertak används Hardiflex, ungefär som Minerit.
Elsystem.
Vresco heter elleverantören och det är tålamodsprövande att umgås med dem. En massa papper ska skrivas på av olika myndigheter som ska ha diverse avgifter. Man måste bevista ett tretimmars seminarium i elkunskap och sedan kan man få ett temporärt tillstånd som gäller i tre månader. En kontorist krävde en ”original copy” av mig. Efter en semantisk palaver visade det sig att ”original copy” var original medan ”xerox” var en kopia.
Problemet är att leveranstiden är längre än tre månader! Vårt första tillstånd gick ut innan strömmen var dragen och det är risk att nästa tillstånd också går ut. Ett permanent tillstånd kan man bara söka när huset är klart. Vi löste problemet med en ledning från en granne. Egentligen förbjudet, men eftersom vi hade en ansökan inne var det OK. När vi började köra elsvetsen blev det problem så vi fick gå ner till tunnare elektroder.Elen kostar nästan lika mycket som i Sverige men å andra sidan går det inte åt så mycket. Luftkonditioneringen är på 1500W och spisen går på gasol. En annan konstig sak är att de levererar bara enfasström, dvs ledningen blir väldigt tjock.Trots att man inte behöver värme är huvudsäkringen på 100A.
Eftersom strömavbrotten är vanliga och ibland räcker en hel dag måste man ha ett elaggregat.
Vi hade tur, en släkting till Myra är elektriker och har gjort ett bra jobb. Totalt har vi c:a 40 infällda lampor! Det låter mycket men blir snyggt.
Philippine substandard.
En överraskning för en kvalitetsmedveten svensk. Allt man köper är tunnare eller sämre än man tror. Armeringen är 20% tunnare än nominell dimension, cementen håller lägre kvalitet trots ISO hit och dit. En byggskiva tydligt märkt 4,5mm säljs som ½ tum, ett sågblad som ser ut som och heter ”Sandvik, made in Sweden” är pirattillverkat och odugligt. En dieselmotor på 7kW säljs som 12 HP. Arkitekten visste ju detta, så allt dimensioneras efter faktisk kvalitet. När man klagar säger de bara ”Philippine substandard” och rycker på axlarna. Vi behövde 9mm rundstång och måste köpa 12mm för att få 9mm! Den första vi köpte som 9mm var 6-7mm… Inte kul när hålen var förborrade och exakt 9mm. Jag hotade att betala med substandard peso dvs en hundrapesosedel var värd 120 peso men det gick inte.
Samtidigt är allting mycket billigare än väntat. En 40kg’s cementsäck kostar under 30kr och en betonghålsten kostar 1,20kr. Runt tomten bygger vi en 2m hög mur, 150 m lång med taggtråd och kostängselelektricitet. Till den anställdes två gubbar som tillverkade hålstenen och på så sätt kostade varje sten 5 peso istället för 8,25.
Arbetskraften.
Som mest hade vi 34 man på lönelistan, men 15 var mer normalt. En ”helper” kostade 18kr om dagen och en ”skilled worker” 36 kr. Civilingenjören kostade 45kr. Det tog tid att inse att lönekostnaden var försumbar.Inga sociala kostnader, ingen semesterersättning. Om det regnade på morgonen så att det inte gick att gjuta fick alla gå hem utan lön. Hårda bud, men ingen klagade, det var ju helt normalt.
Arbetarskyddet var obefintligt och ställningarna skulle få ett svenskt skyddsombud i koma.
Alla jobbade i sandaler typ kvickolett. Takläggarna klättrade på ett plåttak med 30graders lutning utan rep och utan fallskydd. Det var 6m ner till klipporna… När jag frågade vad som hände om någon skadade sig svarade man att han fick skylla sig själv som klantade till det.
Lönen var låg och det var tempot också. 30 graders värme och få hjälpmedel sätter ner tempot. Under fem månader avskedade jag fem jobbare och två civilingenjörer. Några pga oduglighet, några för att dom inte tyckte det var så noga att vara på jobbet. Taket lades av två killar som aldrig hade lagt plåt förut, aldrig hållt i en skruvdragare och aldrig använt en plåtsax. Plåttaket, Regola från Plannja, hade jag skickat i containern. Det är den enda plåten som går att använda på ett komplicerat tak där du inte vet ett enda mått i förväg! Killarna lärde sig lägga Regola trots bristfälliga engelska kunskaper. Det gick sakta men det blev rakt och bra. Mot slutet av bygget gick allting väldigt sakta, det berodde på att ingen hade något annat jobb på gång. Vi övergick till ackord och alla blev nöjda.
I stort sett var det som i Sverige, det finns två sorters folk, de som vill göra ett bra jobb och de som är ute efter lönen.
Några av killarna är helt otroligt duktiga, de tillverkade ”snickarglädje” i betong. Runt huset löper två rader med moulding, dekorlinjer som är ungefär 40x130mm. De tillverkades för hand i stort sett utan verktyg. En pelare vid entrén kläddes med mouldings på samma suveräna sätt.
Verktyg och maskiner.
Jag måste skaffa i stort sett allt i verktygsväg. En del hade jag stoppat i en container som kom fram ifjol. En snickare hade i bästa fall en hammare med sig. Plåtsaxar visade sig vara ett stort problem. Det enda som fanns att köpa var kinesiska eller amerikanska med helt hopplös geometri. Efter ett tag fann jag två bra midwestsaxar. Att lägga ett 230m2 stort tak som är valmat åt alla håll utan riktiga plåtsaxar är en pina.
All armering kapades för hand med bågfil (det gick åt många blad!). Mot slutet hittade jag en bultsax som underlättade. Som tur var köpte jag en betongblandare med dieselmotor, annars hade strömavbrotten försenat allt rejält.
När de grävde brunnen träffade de på en mycket hård klippa c:a 3,5m ner. Normalt är berget kalksten men jag tror det här var kvarts eller dylikt. Med hjälp av en bilmaskin lyckades de besegra klippblocket och fortsätta hackandet. Brunnen blev 8m djup och kostade 700kr i grävkostnad (två man, tre veckor) plus 200kr för att gjuta en snygg avslutning upptill. Brunnen blev så vid att vi kunde ställa ned pump och trycktank i hålet. Jag har inte testat vattnet än, men det är i alla fall inte salt trots närheten till havet.
De enda borrmaskiner jag hittade var B&D konsumentmodeller. Det gick åt tre stycken innan huset var klart. Jag hade en batterimaskin, två vinkelslipar, två elhyvlar, en tigersåg, en sticksåg och lite annat smått och gott i containern. Det hade varit en bra investering att skicka med betydligt mer grejor som skruv, bult, tumstockar, knivar, sågar, borrar mm.
Design.
99% av husen som byggs är odesignade, dvs den som bygger använder tillgängligt material för att få tak över huvudet. I och för sig helt okej, man behöver inget mer när det är rumstemperatur eller mer dygnet runt, året runt. Som europé är man slav under designen, allt som går att designa ska designas.
Filippinska hus som formgivits av arkitekt ser lite konstiga ut i mina ögon. Taken är överarbetade med utsprång och takkupor utan funktion. Ofta byggs husen för att imponera utan att vara funktionella. Visserligen kan man bygga annorlunda när man inte behöver tänka på uppvärmning men god design är något annat än att hänga på en massa ”prydnader”. Jämför med sydspanska hus som kombinerar byggmetod, funktion och design på ett föredömligt sätt.
Vårt hus ska palla för naturkatastrofer men alla vanliga hus ligger platt efter marken efter en tyfon. Det gör inte så mycket, de skulle ändå ruttna ner efter 5-10 år och det kostar bara några hundralappar att bygga ett nytt hus. Byggkulturen däremot, går förlorad. Det finns helt enkelt inte så många gamla hus kvar att titta på.
Ibland har jobbarna skakat på huvudet för att jag vill ha vissa lösningar exakt på mitt vis. Jag förstår dem, det kan inte vara lätt att acceptera att en knäpp utlänning ska styra över ditt jobb i minsta detalj.
Kulturkrockar.
En filippin som bygger ett fint hus behandlar arbetarna som husdjur. Han pratar med arkitekten eller byggmästaren men skulle aldrig komma på idéen att umgås med arbetarna.
Som svensk är det annorlunda. Jag tror att huset blir bättre byggt om gubbarna trivs. Vi har haft ett antal fester med mat, sprit och tävlingar bortsett från att jag klättrat runt på bygget i stort sett varje dag. Flera av killarna är mina vänner nu även om jag hotat med stryk flera gånger. När de klantat till något extra mycket så skäller jag i en minut, de tittar skamset under lugg och är tysta och sedan gör de om jobbet som det skulle vara. Om de fortsätter att klanta till det får de sparken. Några har fått belöningar på motsvarande en veckolön när de varit extra duktiga.
När vi skulle gjuta golvet på andra våningen gjorde vi upp ett ackord och alla visste att vi måste gjuta alltsammans innan kvällen. Det gick bra till en början men sedan såg vi en regnfront närma sig från havet. Alla jobbade fortare men regnet och stormen kom samtidigt med mörkret. Den enda arbetsplatsbelysningen vi hade satt på cementblandaren på marken. Det slutade med att jag stod i hällregnet med en mobiltelefon i varje hand och lyste upp de sista 6-7 m2 vi gjöt medan alla sprang i mörkret med betonghinkar. Jag frös inte men jobbarna skakade av den 28gradiga(!) kölden. Turligt nog hade jag laddat med öl och rom som uppvärmning. Snacka om tacksamma jobbare…
När vi byggde gästhuset i bambu lärde jag snickaren nyttan av en hålsåg och skruv istället för spik. Bambu är ett suveränt material men det spricker lätt. Hålsågen är skonsam och en modern skärande trallskruv är perfekt! En av snickarna glömde hammaren hemma en dag men konstaterade att det gjorde inget för han skruvade bara numera.
Gästhuset i bambu, native style.
Huset från andra sidan
Huset är nästan färdigt!
Tärnor i finkläder
Myras syster Memme gifter sig med Japheth
Jobba i Filippinerna.
Många frågar hur man kan försörja sig i Filippinerna. Svaret är att det kan man inte! Dvs om man vill ha en svensk lön. De lokala lönerna är låga, en civilingenjör tjänar 50kr om dagen. Å andra sidan är levnadsomkostnaderna också låga. Om man inte har någon specialkompetens tror jag att det enklaste är att tjäna pengar i Sverige och spendera dem i Filippinerna. Själv tänker jag jobba 7-8 månader i Sverige och åka till Escalante i november varje år för att komma tillbaka i mars-april. Jag kan ju inte titta på havet 4-5 månader i sträck så jag har startat "Profilplat" i Escalante för att ha något att göra och kanske på sikt tjäna lite pengar.
Om du har kapital med dig kan du starta ett företag, men det är svårt att tjäna pengar lokalt eftersom ingen har Peso att handla för.
Sågverket är igång med en Solosåg och en bandsåg (dieselmotor). Nu väntar jag att elbolaget ska dra fram trefasström så att vi kan bygga en virkestork. Hittills bara kostnader, men så är det att starta företag...
Räkorna kommer att bli en lång historia innan allt är klart. Myndigheter och logistik heter problemen.
Räkorna från Filippinerna odlas i dammar på land och förstör inga mangroveträsk.
Om du har kapital med dig kan du starta ett företag, men det är svårt att tjäna pengar lokalt eftersom ingen har Peso att handla för.
Sågverket är igång med en Solosåg och en bandsåg (dieselmotor). Nu väntar jag att elbolaget ska dra fram trefasström så att vi kan bygga en virkestork. Hittills bara kostnader, men så är det att starta företag...
Räkorna kommer att bli en lång historia innan allt är klart. Myndigheter och logistik heter problemen.
Räkorna från Filippinerna odlas i dammar på land och förstör inga mangroveträsk.
Mahogny och annat.
Hej Mange!
Jag har inte skött om bloggen pä ett tag, jag har precis kommit hem från en femmånaders vistelse i Escalante. Men nu ska jag uppdatera bloggen!
Du kommenterade ett av mina inlägg om mahogny från Filippinerna. Mahogny är ett odlat träslag i Filippinerna och finns bara i plantager. I själva verket är mahogny ett samlingsnamn för flera liknande träslag. Du kanske tänker på Hondurasmahogny som kommer från regnskogarna i Honduras. Självklart ska man inte handla med regnskogsvirke, men lika självklart ska bönderna som odlat sina träd få sälja dem! Det är en annan sak att många ursprungliga skogar i Filippinerna har skövlats genom åren med svår erosion som följd. I brant terräng kommer träden aldrig tillbaka, humuslagret har sköljts ut i havet.
Jag har inte skött om bloggen pä ett tag, jag har precis kommit hem från en femmånaders vistelse i Escalante. Men nu ska jag uppdatera bloggen!
Du kommenterade ett av mina inlägg om mahogny från Filippinerna. Mahogny är ett odlat träslag i Filippinerna och finns bara i plantager. I själva verket är mahogny ett samlingsnamn för flera liknande träslag. Du kanske tänker på Hondurasmahogny som kommer från regnskogarna i Honduras. Självklart ska man inte handla med regnskogsvirke, men lika självklart ska bönderna som odlat sina träd få sälja dem! Det är en annan sak att många ursprungliga skogar i Filippinerna har skövlats genom åren med svår erosion som följd. I brant terräng kommer träden aldrig tillbaka, humuslagret har sköljts ut i havet.