Det är kul att bygga!
Om att bygga hus i Filippinerna.
Elsystem.
Philippine substandard.
Arbetskraften.
Verktyg och maskiner.
Design.
Kulturkrockar.
Medan jag var i Escalante och byggde huset var jag fullt upptagen med att lösa diverse problem som uppstod. Senare, när jag var tillbaka i Sverige, tänkte jag efter lite mer och konstaterade att det är ju helt otroligt! Att åka till andra sidan jordklotet och bygga ett riktigt hus och ett gästhus i bambu på fem månader. Allt är möjligt bara man bestämmer sig! Dessutom är det som Anders, en av mina vänner, säger: Man är alltid lycklig när man håller på och bygger någonting.
Om jag fått bestämma hade vi byggt ett fräckt hus i bambu, men Myra var väldigt bestämd.
Ett riktigt hus byggs i betong. Nu när jag har lärt mig hur många olika kryp det finns som gärna äter upp huset håller jag med henne.
För ett år sedan hittade vi en bra arkitekt som ritade huset (CAD!) och som fick uppdraget att vara supervisor under byggtiden. Han ritade först ett för filippinskt hus, men sedan vi blandat in lite spanska idéer blev det bra. Kvaliteten är helt OK, huset ska tåla 7,0 på Richterskalan och Signal # 4 på tyfonskalan utan att ramla ihop.
Självklart går det att bygga ett billigt hus i betong, men det var lika bra att göra allt riktigt på en gång.
Byggmetoden är ungefär som i Spanien, betongpelare och betongbalkar som platsgjuts. Sedan väggar i betonghålsten som putsas. Alla golv har klinker och badrummen är kaklade. Till takutsprång och innertak används Hardiflex, ungefär som Minerit.
Elsystem.
Vresco heter elleverantören och det är tålamodsprövande att umgås med dem. En massa papper ska skrivas på av olika myndigheter som ska ha diverse avgifter. Man måste bevista ett tretimmars seminarium i elkunskap och sedan kan man få ett temporärt tillstånd som gäller i tre månader. En kontorist krävde en ”original copy” av mig. Efter en semantisk palaver visade det sig att ”original copy” var original medan ”xerox” var en kopia.
Problemet är att leveranstiden är längre än tre månader! Vårt första tillstånd gick ut innan strömmen var dragen och det är risk att nästa tillstånd också går ut. Ett permanent tillstånd kan man bara söka när huset är klart. Vi löste problemet med en ledning från en granne. Egentligen förbjudet, men eftersom vi hade en ansökan inne var det OK. När vi började köra elsvetsen blev det problem så vi fick gå ner till tunnare elektroder.Elen kostar nästan lika mycket som i Sverige men å andra sidan går det inte åt så mycket. Luftkonditioneringen är på 1500W och spisen går på gasol. En annan konstig sak är att de levererar bara enfasström, dvs ledningen blir väldigt tjock.Trots att man inte behöver värme är huvudsäkringen på 100A.
Eftersom strömavbrotten är vanliga och ibland räcker en hel dag måste man ha ett elaggregat.
Vi hade tur, en släkting till Myra är elektriker och har gjort ett bra jobb. Totalt har vi c:a 40 infällda lampor! Det låter mycket men blir snyggt.
Philippine substandard.
En överraskning för en kvalitetsmedveten svensk. Allt man köper är tunnare eller sämre än man tror. Armeringen är 20% tunnare än nominell dimension, cementen håller lägre kvalitet trots ISO hit och dit. En byggskiva tydligt märkt 4,5mm säljs som ½ tum, ett sågblad som ser ut som och heter ”Sandvik, made in Sweden” är pirattillverkat och odugligt. En dieselmotor på 7kW säljs som 12 HP. Arkitekten visste ju detta, så allt dimensioneras efter faktisk kvalitet. När man klagar säger de bara ”Philippine substandard” och rycker på axlarna. Vi behövde 9mm rundstång och måste köpa 12mm för att få 9mm! Den första vi köpte som 9mm var 6-7mm… Inte kul när hålen var förborrade och exakt 9mm. Jag hotade att betala med substandard peso dvs en hundrapesosedel var värd 120 peso men det gick inte.
Samtidigt är allting mycket billigare än väntat. En 40kg’s cementsäck kostar under 30kr och en betonghålsten kostar 1,20kr. Runt tomten bygger vi en 2m hög mur, 150 m lång med taggtråd och kostängselelektricitet. Till den anställdes två gubbar som tillverkade hålstenen och på så sätt kostade varje sten 5 peso istället för 8,25.
Arbetskraften.
Som mest hade vi 34 man på lönelistan, men 15 var mer normalt. En ”helper” kostade 18kr om dagen och en ”skilled worker” 36 kr. Civilingenjören kostade 45kr. Det tog tid att inse att lönekostnaden var försumbar.Inga sociala kostnader, ingen semesterersättning. Om det regnade på morgonen så att det inte gick att gjuta fick alla gå hem utan lön. Hårda bud, men ingen klagade, det var ju helt normalt.
Arbetarskyddet var obefintligt och ställningarna skulle få ett svenskt skyddsombud i koma.
Alla jobbade i sandaler typ kvickolett. Takläggarna klättrade på ett plåttak med 30graders lutning utan rep och utan fallskydd. Det var 6m ner till klipporna… När jag frågade vad som hände om någon skadade sig svarade man att han fick skylla sig själv som klantade till det.
Lönen var låg och det var tempot också. 30 graders värme och få hjälpmedel sätter ner tempot. Under fem månader avskedade jag fem jobbare och två civilingenjörer. Några pga oduglighet, några för att dom inte tyckte det var så noga att vara på jobbet. Taket lades av två killar som aldrig hade lagt plåt förut, aldrig hållt i en skruvdragare och aldrig använt en plåtsax. Plåttaket, Regola från Plannja, hade jag skickat i containern. Det är den enda plåten som går att använda på ett komplicerat tak där du inte vet ett enda mått i förväg! Killarna lärde sig lägga Regola trots bristfälliga engelska kunskaper. Det gick sakta men det blev rakt och bra. Mot slutet av bygget gick allting väldigt sakta, det berodde på att ingen hade något annat jobb på gång. Vi övergick till ackord och alla blev nöjda.
I stort sett var det som i Sverige, det finns två sorters folk, de som vill göra ett bra jobb och de som är ute efter lönen.
Några av killarna är helt otroligt duktiga, de tillverkade ”snickarglädje” i betong. Runt huset löper två rader med moulding, dekorlinjer som är ungefär 40x130mm. De tillverkades för hand i stort sett utan verktyg. En pelare vid entrén kläddes med mouldings på samma suveräna sätt.
Verktyg och maskiner.
Jag måste skaffa i stort sett allt i verktygsväg. En del hade jag stoppat i en container som kom fram ifjol. En snickare hade i bästa fall en hammare med sig. Plåtsaxar visade sig vara ett stort problem. Det enda som fanns att köpa var kinesiska eller amerikanska med helt hopplös geometri. Efter ett tag fann jag två bra midwestsaxar. Att lägga ett 230m2 stort tak som är valmat åt alla håll utan riktiga plåtsaxar är en pina.
All armering kapades för hand med bågfil (det gick åt många blad!). Mot slutet hittade jag en bultsax som underlättade. Som tur var köpte jag en betongblandare med dieselmotor, annars hade strömavbrotten försenat allt rejält.
När de grävde brunnen träffade de på en mycket hård klippa c:a 3,5m ner. Normalt är berget kalksten men jag tror det här var kvarts eller dylikt. Med hjälp av en bilmaskin lyckades de besegra klippblocket och fortsätta hackandet. Brunnen blev 8m djup och kostade 700kr i grävkostnad (två man, tre veckor) plus 200kr för att gjuta en snygg avslutning upptill. Brunnen blev så vid att vi kunde ställa ned pump och trycktank i hålet. Jag har inte testat vattnet än, men det är i alla fall inte salt trots närheten till havet.
De enda borrmaskiner jag hittade var B&D konsumentmodeller. Det gick åt tre stycken innan huset var klart. Jag hade en batterimaskin, två vinkelslipar, två elhyvlar, en tigersåg, en sticksåg och lite annat smått och gott i containern. Det hade varit en bra investering att skicka med betydligt mer grejor som skruv, bult, tumstockar, knivar, sågar, borrar mm.
Design.
99% av husen som byggs är odesignade, dvs den som bygger använder tillgängligt material för att få tak över huvudet. I och för sig helt okej, man behöver inget mer när det är rumstemperatur eller mer dygnet runt, året runt. Som europé är man slav under designen, allt som går att designa ska designas.
Filippinska hus som formgivits av arkitekt ser lite konstiga ut i mina ögon. Taken är överarbetade med utsprång och takkupor utan funktion. Ofta byggs husen för att imponera utan att vara funktionella. Visserligen kan man bygga annorlunda när man inte behöver tänka på uppvärmning men god design är något annat än att hänga på en massa ”prydnader”. Jämför med sydspanska hus som kombinerar byggmetod, funktion och design på ett föredömligt sätt.
Vårt hus ska palla för naturkatastrofer men alla vanliga hus ligger platt efter marken efter en tyfon. Det gör inte så mycket, de skulle ändå ruttna ner efter 5-10 år och det kostar bara några hundralappar att bygga ett nytt hus. Byggkulturen däremot, går förlorad. Det finns helt enkelt inte så många gamla hus kvar att titta på.
Ibland har jobbarna skakat på huvudet för att jag vill ha vissa lösningar exakt på mitt vis. Jag förstår dem, det kan inte vara lätt att acceptera att en knäpp utlänning ska styra över ditt jobb i minsta detalj.
Kulturkrockar.
En filippin som bygger ett fint hus behandlar arbetarna som husdjur. Han pratar med arkitekten eller byggmästaren men skulle aldrig komma på idéen att umgås med arbetarna.
Som svensk är det annorlunda. Jag tror att huset blir bättre byggt om gubbarna trivs. Vi har haft ett antal fester med mat, sprit och tävlingar bortsett från att jag klättrat runt på bygget i stort sett varje dag. Flera av killarna är mina vänner nu även om jag hotat med stryk flera gånger. När de klantat till något extra mycket så skäller jag i en minut, de tittar skamset under lugg och är tysta och sedan gör de om jobbet som det skulle vara. Om de fortsätter att klanta till det får de sparken. Några har fått belöningar på motsvarande en veckolön när de varit extra duktiga.
När vi skulle gjuta golvet på andra våningen gjorde vi upp ett ackord och alla visste att vi måste gjuta alltsammans innan kvällen. Det gick bra till en början men sedan såg vi en regnfront närma sig från havet. Alla jobbade fortare men regnet och stormen kom samtidigt med mörkret. Den enda arbetsplatsbelysningen vi hade satt på cementblandaren på marken. Det slutade med att jag stod i hällregnet med en mobiltelefon i varje hand och lyste upp de sista 6-7 m2 vi gjöt medan alla sprang i mörkret med betonghinkar. Jag frös inte men jobbarna skakade av den 28gradiga(!) kölden. Turligt nog hade jag laddat med öl och rom som uppvärmning. Snacka om tacksamma jobbare…
När vi byggde gästhuset i bambu lärde jag snickaren nyttan av en hålsåg och skruv istället för spik. Bambu är ett suveränt material men det spricker lätt. Hålsågen är skonsam och en modern skärande trallskruv är perfekt! En av snickarna glömde hammaren hemma en dag men konstaterade att det gjorde inget för han skruvade bara numera.
Kommentarer:
Postat av: Ulrika (& Kaj)
Ja du Hasse, visst är livet och livserfarenheterna underbara !!!!!!! Jag är impad att mobiltelefonerna klarade regnet när ni gjöt det sista. Jag inser vad lyckligt lottad du är !!! Vi hoppas verkligen att vi kan "komma över" och låna gäststugan inom en snar framtid !! Behöver du hjälp med nå't så säg till, vi kommer över som gratis arbetskraft mot tak över huvudet, fast allt ser ju rätt klart ut ;-)),
Sköt om dig så syns vi fortare än du tror, Kaj&Ullis
Postat av: Glenn
Tack för all info........ Mycket värdefullt!
"by the way", var det "besvärligt" att få containern "ut ur hamnen" på Filippinerna?
Några problem? HUR mycket kostade det? Var tullkosnaden "rimlig"? (ställd mot inköpskostnad)
Trackback